Man kan finna personer som man känner för på många olika sätt. Via några bloggar för länge sedan fann jag en person med stor värme, otrolig personlighet och integritet. Delar av hennes livsresa stämmer med mina erfarenheter och min livskunskap och jag vet ingen, verkligen ingen som skriver om glädje och sorg som hon. De inlägg som hon skriver i sin blogg kan jag, ibland, läsa om och om igen och känna igen mig i varje litet ord och i varje stavelse. Hon skriver som jag önskade att jag kunde skrivit när jag var i situationer mycket lik hennes.Jag har aldrig träffat henne eller talat med henne. Men vi har besökt och kommenterat i varandras bloggar och mina tankar går väldigt ofta till henne. Jag känner så mycket för henne och har delat hennes sorg under en lång tid. Under helgen som gick byttes den ut till ett ljus, en värme och en mycket stor glädje som jag också delade.Livet är mycket märkligt. Lika snabbt som sorgen blev till glädje blev den sorg igen. Under resans gång har jag berättat för mina barn, lilla söta A och lilla söta B om denna fantastiska person och hennes sorg och glädje. Vi gladdes tillsammans i helgen.Nu har jag självklart också berättat att glädjen har blivit sorg igen.Därför har jag ikväll, på mina små kloka döttrars initiativ, tänt ljuset i vår pumpa. Det är för att det sprider värme och ljus i det mörker som vi inte ville skulle visa sig igen.
Johanna, det är tänt för dig och din familj. Det är tänt för alla de små änglar som borde varit här nere hos oss istället. Det är tänt för att sprida värme, ljus och för att vackra tankar ska kunna tänkas i denna svarta stund.Alla tankar och alla kramar i värden är till dig just nu,
Katarina "amospersson" med familj